Till dig som känner dig starkt påverkad av händelserna i Paris

(Denna text skrevs till största del i veckan efter händelserna på Bataclan, i november 2015.)

Jag vill dela detta med dig som också känner dig starkt påverkad av händelserna i Paris, och kanske undrar om eller hur The Work kan hjälpa.

I en chatt med en psykolog nämndes att den som redan bär med sig saker kan påverkas starkare av det som hänt. Jag var från fredag till söndag på en tyst gruppretreat. Först i slutet av helgen berättade retreatledaren vad som hade hänt i Paris på fredagkvällen.

Natten till söndagen hade Katies ord - insikt har inget värde tills den levs - landat i mig på djupet och jag upplevde en stark känsla av icke-separation. På söndagen hade vi förts igenom en ännu djupare meditation och öppning.

När så nyheten kom i detta tillstånd av öppenhet så gick det rakt in i mig - vad gör vi människor mot varandra?! Tårar och ilska. Därefter rädsla, när jag fick höra mer om detaljerna. De öppningar som hänt under helgen framstod som futtiga i jämförelse med vad som hänt i Paris och följderna jag såg framför mig.

Efter helgen gick jag med en vag känsla av att bli lurad, att beslut tagits över mitt huvud som om jag var ett barn. Samtidigt som jag själv tidigare resonerat som retreatledaren, att det viktigaste vi kunde göra var det vi gjorde, kändes det denna gång som en torftig klyscha.

Rädslan som väcktes låg kvar till på tisdag kväll, då jag skrev en lista med enstaka Work-meningar, flera på temat ”det finns ingenstans att ta vägen”, och började jobba på en av dem. Rädslan släppte i stort.



Jag skrev ett brev till retreatledaren där jag bland annat nämnde att jag inte visste vad som var vad i mina rädslor. Är det min egen livshistoria som kommer tillbaka projicerad på stora duken och var det därför jag upplevde att vissa underreagerade eller förnekade när vi fick höra vad som hänt? Svaret på det hade jag inte fullt ut, men några dagar senare kom en del av svaret.

Som 12-åring fick jag följa med min pappa till England på affärsresa med företagets plan. Det var tänkt som dit ena dagen, hem nästa, men jag fick stanna hos familjen vi kände och åka hem reguljärt några dagar senare. När jag kom hem fick jag beskedet att min pappa dött när planet kraschat på vägen hem.

Så denna händelse nu i söndags, att inte få veta förrän i efterhand om en avgörande händelse, väckte det som hände 1980, och med det känslan från den gången av att min trygghet försvunnit – det finns inte längre någon trygg plats.



Kanske väcktes också en djupt liggande känsla av att "jag skulle ha dött" den gången. Psykologen i chatten rekommenderade att inte titta så mycket på nyheter, att komma ihåg att riskerna är små etc, Risken för att bli dödad av terrorister, försöker logiken  förklara för mig, är inte stor där jag befinner mig i ett litet samhälle i nordöstra Skåne.

Men jag tror att mycket av det som väcks inte nödvändigtvis har med nuet att göra – vilket kan få andra och en själv att försöka lugna ner med logik när ingen ser vad det egentligen är som väcker reaktionen.

Jag hade redan innan låtit rädslan få finnas, men nu är det än mer tydligt att den ”tar chansen” att komma ut och läka i detta parallella skeende. I mitt liv krävdes en så extrem händelse som den i fredags för att jag skulle komma i kontakt med samma känslor som den gången. 




Även om The Work kan användas förebyggande genom att ta upp gamla händelser eller framtida rädslor (som i regel bygger på gamla händelser), så är min erfarenhet också att en del upplevelser legat så dolda att det krävs speciella omständigheter för att de ska komma upp till ytan. Jag tror att universum medvetet konspirerar för vår läkning och att vi konstruerats för att ta oss igenom det vi bär på.

Bara genom att jag lyfte frågan, skrev ner tankar och påbörjade ett Work fick det sitt eget liv och sammanhangen kom porlande upp till ytan ett par dagar senare. Vad det är som verkligen händer inom mig blir tydligt, och det som pågår nu mer hanterbart när det gamla får komma upp och läka.



Text & foto: Adina Malveklint



Varmt välkommen till
LovingLivings inspirationsbrev!


 

Hej Work-vänner!

Det blev ett utskick till i höst, för jag vill återigen dela en text som jag skrev för ett år sedan i samband med händelserna i Paris, vars kärna är återkommande aktuell. Nedan finns även länkar till ett par klipp på YouTube, samt ett Work på USA:s nyvalda president för den som behöver det - jag är en av dem!

Gott Work,
Adina

The Work on terrorism

Katie gör The Work med en ung man i Paris på  händelserna på Charlie Hebdo-redaktionen (61 min)



Fear of terror attack

Katie gör The Work med en israelisk kvinna som var med om en terrorattack och är livrädd att det ska hända igen (2 delar, 16 min)








Trump shouldn't be president -
is it true?


En amerikansk kvinna delar sitt Work på Trumps kandidatur till president  (27 min)