Nycklar till frihet

Jag ville skriva den här texten som ett svar på kommentaren jag ibland hört: ”Jag vill göra The Work, men jag får det inte att fungera”.

Det här är ett av mina Work på tanken "De lämnade bort mig", som jag vill dela för att visa hur en Work-process kan gå till, och som innehåller en del typiska moment som jag känner är betydelsefulla för att The Work ska fungera.

Min tanke ”De lämnade bort mig” grundar sig på en händelse när jag var 8 år. Jag hade åkt till mitt första ridläger, men trivdes inte och ville åka hem efter bara ett par dagar. På ridlägret försökte man övertala mig att stanna, men jag ändrade mig inte. Då visade det sig att jag inte kunde åka hem. Min pappa och hans nya sambo hade åkt till USA utan att berätta det för mig. Resten av tiden fick jag bo hos ett par i Helsingborg som jag aldrig hade träffat förut.

Jag har gjort Work på situationen tidigare, där det framför allt handlade om att de gått bakom ryggen på mig. Men det visade sig finnas fler delar. Så först kom en typisk tanke. ”Detta har jag redan gjort. Och tanken ’De lämnade bort mig’ stämmer egentligen inte.”

Men jag gick förbi båda dessa tankar, eftersom det var tydligt att det fortfarande fanns en känslomässig laddning. Att tanken inte helt stämde med situationen spelade inte heller roll när jag valde att gå vidare, utan jag litade på att just den formuleringen dök upp i mitt huvud av en anledning.

Den här typen av Work som gäller djupt sittande gamla situationer gör jag alltid skriftligt och på egen hand. Det kan ta 2-3 timmar, ibland utspritt över dagar, att gå igenom i ett Work. Det inkluderar tid enbart för att processa olika känslor, så det känns naturligt att göra det själv.

Så jag börjar med fråga 1 och 2, Är det sant? och Kan jag verkligen veta att det är sant? och skriver ett enkelt ja eller nej på vardera. Ibland kan det komma öppningar och insikter redan här, men denna gång kom inget särskilt upp.

Sedan kommer fråga 3: Hur reagerar jag när jag tror på tanken?

Jag skriver fritt och upprepar frågan gång på gång inom mig tills det inte kommer fler svar. Jag kan också upprepa och skriva ner samma svar om de dyker upp igen inom mig. Om jag känner att det finns mer att hämta kanske jag ställer några underfrågor till mig själv, som ”Hur behandlar jag dem när jag har tanken?” eller ”Hur behandlar jag mig själv?”

Den första känslan med den här tanken är en ledsenhet och känslan av att vara oönskad. Ingen vill ha mig, ingen vill vara med mig. Övergiven, lämnad.

Jag fortsätter att skriva tills det är helt tomt på ord och sitter sedan med slutna ögon tills känslan klingat av. Ibland kan jag nicka till när känslor får frigöras, och så blev det i detta fallet, med en liten sovstund.

När jag vaknar är känslan av sorg borta, men jag känner att det fortfarande finns mer. Den öppenheten som ibland leder till att fråga 4 frågar sig själv inom mig finns ännu inte.

Så jag fortsätter att fråga mig själv ”Hur reagerar jag med den här tanken?”

Nu kommer istället rädsla upp, otrygghet, rotlös, inget hem att åka till, ingen som finns där för mig. Total övergivenhet, helt och hållet lämnad.

Jag skriver ner inre bilder av situationen och går tillbaka till känslan av hur det är att bo hemma hos ett främmande par. Jag ser också nu skillnaden mellan hur jag upplever det inom mig, och den yttre bilden där allt tycks se okej ut. Hur jag aldrig säger något om det, varken då eller när jag kommer hem.

Ibland kan det under ett Work komma upp underliggande ”program” som ligger djupare än själva situationen. Dem kan jag stryka under i texten och göra The Work på senare. Några exempel som jag redan nämnt: Jag är oönskad, Ingen finns där för mig, Ingen vill vara med mig.

Jag känner att rädslan och övergivenheten är något jag inte haft kontakt med tidigare när jag tittat på den här situationen. Ett tecken på det är att jag börjar gäspa när gamla spänningar släpper.

Att det ligger olika lager av känslor har jag ofta upplevt. Även om sorgen definitivt fanns där och jag hade känt av den tidigare, så var i detta fallet rädslan ännu mer betydelsefull att komma i kontakt med. Den låg liksom bakom sorgen och väntade, och det är därför det är så viktigt att låta The Work ha sin gång och inte försöka rusha processen. Det skulle även kunnat komma ilska, men jag tror att den var mer framträdande i mitt tidigare Work på situationen, när det handlade om känslan av svek.

En typisk grej med detta Work är också hur jag i viss mån förminskat händelsen och tyckt att så väsentligt var det väl ändå inte. ”Jag har varit med om värre. Inget allvarligt hände, jag hamnade inte hos galningar" etc. Men känslorna ljuger inte. Ibland kan det, om man har svårt att ha medkänsla med sig själv, vara bra att ersätta sig själv med någon annan. Skulle jag själv behandla ett barn på 8 år så här och tycka att det var okej, att de skulle fixa det? Eller om jag har barn själv, skulle jag vilja att mitt barn fick uppleva detta?

Efter att jag suttit och tillåtit denna gamla rädsla få komma upp i den tredje frågan kom en inre rymd med frihetskänsla och glädje, intensiva drömmar på natten och ett djupt lugn följande dag. När det är så här starka känslor så kan jag välja att låta dem få utrymme och fortsätta mitt Work senare samma eller nästa dag. Så stor rymd och frihetskänsla skulle jag säga tillhör ovanligheterna att jag upplever numera. Jag ser det som ett tecken på att det var en stor bit identifikation som släppte.

Om jag fortsätter att ställa frågan ”Hur skulle jag reagera” och har gått igenom känslorna kan svaren komma från ett mer betraktande perspektiv, som om jag ser mig själv och situationen utifrån. The Work är inte terapi, även om det fungerar terapeutiskt. Det kan, och behöver ofta bli, en känslomässig bearbetning och försoning. Men djupare sett handlar The Work om att vara identifierad med en tanke eller ej, och djupast sett, att vara identifierad med ego eller inte.

När jag betraktar tanken utifrån är det möjligt att ibland se igenom den. Tanken släpper och jag ser att jag inte är tanken. Det blir opersonligt, och när jag läser tanken jag skrivit ner så har den inte längre en mening eller kan till och med tyckas lustig, beroende på vilken insikt jag haft.

Så när jag kan läsa tanken jag skrivit på pappret utan någon känslomässig reaktion och den framstår som neutral eller till med humoristisk, är det dags för fråga 4: Vem skulle jag vara utan tanken?

(Ibland kan det verka tomt på känslor, men när jag ställer fråga 4 kommer jag märka om det finns fler lager kvar. Ibland går jag då tillbaka till fråga 3, ibland fortsätter jag med fråga 4 och tillåter samtidigt känslorna. Där handlar det helt enkelt om vad som tycks fungera i stunden. För att komma djupt i fråga 4 brukar jag dock behöva vara klar med känslobiten.)

Så, fråga 4, ’Vem skulle jag vara utan tanken ”De lämnade bort mig”?’ och därefter vändningarna: ’De lämnade inte bort mig’, ’Jag lämnade bort mig’, ’Jag lämnade bort dem’. Som riktlinje ger jag 3 exempel på varje vändning. I praktiken kan det innebära fler, färre eller inga.

Ett exempel på "Jag lämnade bort mig" är att jag bara fann mig i situationen. Jag sa inget, vare sig hos det främmande paret eller efteråt. Jag bad inte om att få bo hos någon jag kände. Jag frågade inte efter att man skulle kontakta mina släkringar. 

Man kan tycka att det vore väl mycket att begära av ett barn att ta tag i situationen på det sättet, men detta handlar inte om på något sätt skuldbelägga, bara att se att möjligheterna var större den gången än jag insåg. Och genom att se det har jag från och med nu tillgång till fler valmöjligheter i mitt vuxna liv när en liknande situation inträffar.

Detta är också viktigt vid vändningarna, att se att jag inte på något sätt använder dem mot mig själv, genom skuldbeläggande, självkritik m.m. Om jag använder vändningarna på det sättet kommer följande Work med sina vändningar inte vara något jag känner mig öppen för. Samtidigt blundar jag inte för det som vändningarna visar mig om mig själv.

Även vid vändningarma är det viktigt att jag fortsätter meditera. Exempel på hur vändningen är mer sann eller lika sann poppar inte alltid genast fram, utan på samma sätt som med frågorna kan jag upprepa vändningen inom mig och se vad det kommer för svar. Exempel kan också dyka upp i till exempel duschen eller bilen nästa dag. En gång dröjde det ett år innan jag såg det exempel som löste upp hela situationen!

I just detta Work var det inget dramatiskt som stod ut i den sista frågan och vändningarna. Själva upplösningen kom främst i fråga 3. Kraften i att göra hela Work-processen från början till slut med alla frågor och vändningar är dock att man möter tanken gång på gång men från olika vinklar.

Ofta upplever jag också ”bonusar”. Det är insikter som inte är relaterade till enbart den tanke och situation jag jobbar på, utan mer allmänt. Till exempel om hur egot fungerar när jag har en ”Jag vill att…”-tanke och vilken frid jag känner när jag vill ha det som redan är.

Att se hela filmen

Om jag skulle se de fem första och de fem sista minuterna av en film skulle det vara svårt att hävda att jag sett filmen. På liknande sätt är det svårt att påstå att jag gör The Work om jag bara tänker tanken jag vill jobba på och sedan går direkt till vändningarna. Kanske kan jag, genom att se de första fem och sista fem minuterna, ana vad som hänt däremellan (om det är en enkel film), men jag missar all inlevelse och alla insikter och stunder av beröring.

Jag upplever att varje Work är unikt. Det går inte i förväg att lista ut var i processens gång knuten kommer lösas upp eller hur. Genom att hoppa över frågor eller välja fritt är det en överhängande risk att man missar det som transformerar situationen och får identifikationen att släppa.

Om du har tendensen att hoppa över kan det hjälpa att fråga dig själv: "Vad är det jag vill undvika genom att göra så här?"

Något jag lagt till på senare år, efter att ha gått igenom hela Work-processen, är att ta en insikt, en mening som hugger tag, och tugga vidare på den som en egen meditation. Det är alltså ingen affirmation eller "katie-ism" som jag försöker övertyga mig själv om, utan något som jag upptäckt på egen hand och bara förstärker. Ett exempel som jag nämnde ovan: "Jag vill ha det som är."

Jag upprepar meningen och upplever då kanske lättnad gång på gång, eller avslappning, eller inre rymd som blir starkare för var gång jag säger meningen tyst inom mig. Ett skönt sätt att somna, eller starta dagen. 
 
Så för att sammanfatta, några nycklar till ett fungerande Work:

* Jag låter känslorna få utrymme.

* Jag litar på processen och mina inre svar.

* Jag kommer tillbaka till frågan om och om tills det inte finns mer att skriva eller känna.

* Jag är skeptisk till  tankar som ”det här har jag redan jobbat på tidigare”, ”den här händelsen är oviktig”, ”detta är navelskåderi och bortkastad tid”.

* Jag går igenom hela processen med frågor och vändningar utan att hoppa över några moment.

* Jag låter det få ta tid. Genom att ge mig själv den här typen av tid utvecklar jag också ett mer kärleksfullt och förtroendefullt förhållande till mig själv.

Till allra sist: under de senaste åren har jag förstått något som jag inte hade erfarenhet av tidigare. Ibland kunde jag göra The Work med människor som trots god vilja och intention helt enkelt inte kom igenom ett Work till nya insikter och perspektiv. Det jag nu själv fått uppleva är att det krävs ett minimimått av (meditativ) energi för att göra The Work.

När jag varit som mest energilös under senare år har jag inte kunnat göra The Work. Efterhand som den allmänna och den meditativa energin ökat har jag återigen kunnat, och därifrån är det en positiv cirkel uppåt: ju mer jag gör The Work, desto fler saker släpper, desto mer energi frigörs och desto mer energi till att jobba vidare.

Så om du är i den situationen att din energi är låg eller dränerad och/eller du har svårt att komma in i en meditativ energi (vilke behövs för att få insikter som lyfter situationen ur den energimässiga startnivån där Work-processen börjar), så kanske det kan vara värt att i första hand höja nivån genom vila.

När energin är något högre kan det hjälpa med något fysiskt som (återhämtnings)yoga, qi gong eller enbart sittande meditation eller fokuserad andning. För mig ger chanting mycket energi tillbaka med liten insats.

Mina första Work på vägen tillbaka blev i princip aldrig riktigt klara, vilket kunde kännas lite frustrerande och otillfredsställande, och skulle kanske också vara lite lurigt för den som inte har erfarenhet av hur det "ska kännas".

Men bara den delen med att få ur sig känslor ger mer utrymme och så småningom allt mer energi. Min Work-resa har därför också kommit att handla om att vara allt mer snäll mot mig själv i processen och att göra det som är möjligt att göra.


Text: Adina Malveklint

Varmt välkommen till
LovingLivings inspirationsbrev!


 

Skön höst Work-vänner!

Här kommer ett lite "problematiserande" inspirationsbrev, där jag delar med mig några nycklar till vad som fungerar för mig när jag gör The Work. Kanske kan komma till pass så här års när man kryper upp i soffan och biter tag i en gammal tanke.

Jag gör främst skrivet Work på egen hand. För en del fungerar det lika bra eller bättre med muntligt Work och att bli guidad av någon annan. Inget är förstås mer rätt än något annat, utan det gäller att hitta vad som funkar.

Det jag har tagit sikte på denna gång är situationer som satt sig djupare och därför behöver mer tid och omsorg.

Om du trivs bäst med att bli guidad kan jag passa på att tipsa/påminna om Hjälplinjen för The Work. Där kan du året om utan kostnad få hjälp med att gå igenom ett Döm din nästa-formulär eller få svar på frågor om du har fastnat i ditt eget Work.

Vacker höst, utom och inom,
Adina

 

Har du någon fråga...


... kring The Work som du vill att jag ska svara på här i inspirationsbrevet? Maila mig på TheWork@LovingLiving.se.
 


          THE WORK  -  free of charge

PÅMINNELSE

Om du får detta inspirationsbrev så har du vid något tillfälle aktivt anmält dig. Inga brev skickas ut utan att du aktivt valt att prenumerera, men eftersom detta brev funnits ett antal år nu och inte kommer ut så ofta så tenderar folk att glömma att de anmält sig. 

Om du avanmäler dig får du frågan från MailChimp om varför du slutar prenumerera. Ibland svarar folk att de inte anmält sig. Det är inte bra för mina utskick, eftersom de då kan uppfattas som spam och få svårt att nå ut. Jag har samlat alla registreringar när de skedde. Tro mig, du har anmält dig! Så snälla, ge gärna feedback, men kom ihåg att utskicken bara går till dig som aktivt valt att ta emot brevet.