Min väg genom McDrive, i 3 akter

Det här är en berättelse om och ett exempel på hur The Work påverkat mig och mitt liv, i vad som kan tyckas som mindre vardagshändelser, men som speglar en större förändring. De tre akterna utspelar sig över en period på flera år. Och i fall någon undrar, nej, jag äter inte bara på McDonalds, och ja, jag väljer det vegetariska. :)

Resan började med att jag under en längre tid retat mig på otrevliga och sura expediter och kassabiträden. Jag hade väldigt starka åsikter om detta, som att om man inte kunde vara glad och trevlig mot kunderna skulle man byta jobb! Det hela fick sin kulmen i denna historias första McDrive.

När jag tagit emot min beställning räckte jag över ett litet kort med en positivt tänkande-text till den i mitt tycke otrevliga anställda, som gott kunde behöva en attitydjustering… Hon såg varken glad eller tacksam ut över det fina kortet. Det förstår jag, för den presenten kom knappast från hjärtat. Tvärtom var det ett oförskämt och passivt-aggressivt påpekande att hon inte var okej som hon var.

Efter detta personliga bottennapp, så insåg jag att det var dags för The Work. Mina tankar om expediter och kassabiträden verkade jämfört med mycket annat vara en bagatell. Samtidigt hade kortöverlämnandet verkligen inte känts bra. Situationen var visserligen liten, men återkommande. Så jag satte mig ner och undersökte mina tankar om hur anställda borde bete sig i kassan.

Det som blev allra mest tydligt var att med tanken att de borde vara trevliga, så gick jag i själva verket in i situationen med en förväntan på att de skulle vara otrevliga. Jag förstod, när jag såg på hur jag reagerade och betedde mig, att med min energi och mitt ansiktsuttryck var det inte att undra på om de inte var så trevliga som jag tyckte att de borde vara.

Med denna insikt och avslutat Work gick jag på nytt ut i världen och under en längre tid mötte jag inte längre några otrevliga och sura expediter. Tvärtom mötte jag ovanligt många glada och trevliga expediter, helt enkelt för att jag själv gick in med en annan energi och utan förväntningar på dem. Det var inte de som var skyldiga att vara vänliga och glada, det var min uppgift, och det var det som sedan oftast speglades tillbaka. Även om jag säkert mötte mindre glada expediter också, lade jag inte längre märke till dem.

Några år senare hade jag precis varit på konsert och hört och sjungit med Miten och Deva Premal. Fylld av kvällen svängde jag in på en McDrive för lite att tugga på under vägen hem. När jag kom fram till luckan var det en extremt stressad anställd som ropade och svor till sina kollegor.

Om det någon gång hade funnits anledning att tänka att den här personen borde byta jobb, så var det nu. Men denna gång var det hjärtat som skötte tänkandet. Jag kände igen från mina egna Work-undersökningar hur jag kan bete mig när jag tror på vad jag tänker. Nu kände jag med henne istället för att döma henne.

På passagerarsätet låg en gratisskiva jag fått med mig från konserten. När jag fått min beställning gav jag den till henne, och sa – denna gång med uppriktig vänlighet - ”Här är en present till dig”. Lugnande musik hade väl aldrig haft en mer lämplig mottagare. Hon gick från vad som såg ut som inre kaos till ett överraskat leende på en sekund. Det kändes som om transen hon varit i bröts.

Att se hur jag själv reagerade helt annorlunda jämfört med tidigare var en gåva i sig. Historian kunde varit över där, och var det också fram tills nyligen.

Återigen på väg hem från en konsert, denna gång med härlig julgospel, stannade jag till på McDonalds och körde fram till beställningsmikrofonen. Rösten som svarade var märkbart kort i tonen. Medan jag körde vidare hörde jag inom mig hur tankarna drog igång. En bil stod före och medan jag väntade så kände jag, ”Nej, jag går inte den här vägen.”

Jag fokuserade inåt och fick snabbt återigen kontakt med lugnet och (gospel)glädjen som funnits där minuter tidigare. Och när jag kom fram till luckan, vad mötte mig? Den mest leende och vänliga McDonalds-anställda jag någonsin stött på! Tack vare att jag ”hämtat hem mig” kunde jag då också vara öppen mot henne och för det som sedan hände.

Efter att hon dubbelkollat min beställning, så bad hon innerligt om ursäkt för att hon låtit stressad och förklarade att det hade gått i ett fram till nu. Vi bytte ytterligare ord och leenden, och när jag åkte därifrån kändes det som om cirkeln slutits från den första McDrive-incidenten. Mer än att jag inte längre agerade ut mot den anställda. Jag gjorde det inte längre mot mig själv.

- Adina Malveklint

_____________________________________________

Om du tycker att människor borde vara trevliga mot varandra, så för allt i världen, var trevlig. Men om du projicerar den tanken på människor och världen runt dig som om det vore en objektiv verklighet, eller än värre, som om det vore deras uppgift att vara trevlig mot dig, sätter du dig på kant med det som är, och lidande följer garanterat.

- Adyashanti

Om du sticker in handen i brasan, måste då någon annan säga åt dig att dra ut den igen? Måste du besluta dig för att göra det? Nej: när det gör ont i handen flyttar den sig själv utan någon uppmaning från dig. Och likadant fungerar det när vi väl lärt oss ifrågasätta våra tankar och inser att de tankar som inte är sanna orsakar smärta; vi avlägsnar oss från dem.

- Byron Katie

 


 

Varmt välkommen till
LovingLivings/Sinnesfreds inspirationsbrev!


Det var ett bra tag sedan sist, och denna gång skriver jag för att uppdatera er som vill veta vad som händer på Sinnesfred, och för att dela lite inspiration kring vad man kan lära om sig själv i McDonalds lucka.

Det har varit paus på Sinnesfred sedan i somras, och den pausen förlängs nu. Det här är brevet jag lagt på hemsidan och på Facebook:


Hej ni som undrar vad som händer på Sinnesfred!

Pausen från i somras som är satt till och med januari ut kommer förlängas. Jag trodde och hoppades att denna tid skulle räcka, men var också öppen för att den kanske inte skulle g
öra det. Även om jag är i klart bättre skick än i början av sommaren är jag fortfarande inte helt tillbaka (eller fram!) till där jag behöver och vill vara för att driva verksamhet.

Jag vill inte sätta något nytt datum, utan se vad som är möjligt att göra efterhand utan att varken pressa eller begränsa mig. Jag går fortfarande igenom saker, både inre och yttre, som gett sig till känna under den intensiva tid Sinnesfred varit i mer än full gång.

Ett skäl till att jag satte en tidsfrist var för att jag från egen och andras sida skulle känna att jag kunde slappna av och vara ostörd i min process. Detta fungerade inte fullt ut, men jag ber ändå om fortsatt hänsyn, även om det som sagts inte finns några givna tidsgränser.

Jag hoppas att ni kan lita på att jag fortsätter på det sätt jag kan och när det är till allas bästa, mitt såväl som er som kommer hit.

Den som vill veta vad som händer kan hålla koll på hemsidan, på Facebook-sidan eller anmäla sig till nyhetsbrevet, där jag skriver om större förändringar.

Tack till alla er som tagit hänsyn och stöttat under pausen hittills. Och även tack till er som inte gjort det. Hur jobbigt det än kan kännas så är sanningen den att ni speglar mig och på så sätt lär mig att ta ännu bättre hand om mig själv.

Adina, Sinnesfred


http://sinnesfred.se/
http://facebook.com/sinnesfred
http://lovingliving.se/inspireratthework.html (nyhets-/inspirationsbrev)


 

 

When I'm fatigued, I spare the world from what I would have done if I had had the energy to do it.
                                    ~ Byron Katie